Lektion 3: Så känner du igen fake news

Förr i tiden pratades det om att internet skulle demokratisera det offentliga samtalet. Utöver att skicka brev utan porto skulle alla kunna nå ut med sina åsikter utan att behöva en tidningsredaktion, förlag eller någon makt. Idag, när alla har tillgång till internet – då pratar vi plötsligt om fejkade nyheter, filterbubblor och hur vi måste kontrollera olika delar av nätet. Hur hamnade vi här?

Internet, och framförallt sociala medier, formar vår uppfattning om vad som är sant och falskt. Det beror på hjärnans benägenhet att se mönster. Förenklat så innebär det att vi människor är väldigt snabba på att dra slutsatser om hur saker hänger ihop (även när det saknas samband). Vi är också mer benägna att hitta och lägga märke till information och argument som stödjer, snarare än ifrågasätter, den uppfattning vi redan har i en viss fråga. Medvetet som omedvetet. 

Under det amerikanska presidentvalet 2008 genomfördes studier som visade att anhängare till presidentkandidaterna Obama och McCain uteslutande köpte och kollade in böcker via Amazon som stärkte deras övertygelse om vem av kandidaterna som var bäst. Anhängare till respektive presidentkandidats var alltså medvetet ointresserade av att läsa böcker som ifrågasatte deras egen uppfattning om den egna favoritens förträfflighet. 

Fenomenet kallas också för confirmation bias eftersom den innebär att vi, även på ett omedvetet plan, har lättare att se sådant som bekräftar vår uppfattning om något. Det är så fejkade nyheter fungerar. Du kanske skrattar lite när du ser vad du upplever som en uppenbart fejkad nyhet eller ihåligt argument. Men syftet är inte att övertyga dig. Syftet är att stärka övertygelsen hos de personer som redan tror på det som skrivs, och få dem att dela det vidare till sina vänner och andra likasinnade. Troligtvis missar du en stor av de mest spridda fejkade nyheterna på sociala medier, eftersom de inte delas av personer i din bekantskapskrets. Sociala mediers algoritmer (automatiskt associationssystem) hjälper till ytterligare i skapandet av filterbubblor eftersom de visar innehåll baserat på profilering – alltså faktorer som ålder, kön och var du bor i kombination med vad du gillar och klickar på tillsammans med dina vänners profiler. Rekommenderade sökningar är ett annat exempel på en källa till information som inte är helt oberoende. 

Visste du förresten att fejkade nyheter blivit så vanliga att många lärare i samhällsvetenskap väljer att inkludera kunskap och övningar i just källkritik? Du som har barn i din närhet får gärna ta reda på hur det ligger till med det i just deras skola.

Tips för sundare skärmliv:

- Testa att gå utanför din egen filterbubbla. Använd webbläsarens inkognitoläge, eller be om att få kika på någon annans flöde. Vad får din storebror, bästa vän, kusin eller partner för artiklar rekommenderade till sig? Fundera över om det finns några skillnader med ditt eget flöde och om det kan påverka er inställning och uppfattning till sakfrågor. 

- Gör research som en forskare – leta efter sådant som motbevisar din tes eller åsikt, snarare än stärker den.

Vi har pratat med Jack Werner grundare av Viralgranskaren, som var med när skolbarn fick vara med och göra Bamse-serie om källkritik. Här berättar han om varför barn inte ska vara källkritiska, och hur Facebook tjänar pengar på filterbubblorna.