Klara om sitt distansförhållande: "Det blir mycket Facetime"

Klara studerar i Göteborg och Nils i San Diego i USA. Trots nio timmars tidsskillnad lyckas de ändå upprätthålla sitt förhållande. Mycket tack vare videosamtalen. ”Det blir mycket Facetime”, säger Klara Törnblom.

I snart två år har Klara Törnblom, 22, och Nils René, 22, varit tillsammans. Som i vilket förhållande som helst så pratar paret varje dag, ser varandra i ögonen. Skillnaden är att de gör det via varsin skärm.

Sedan några månader bor Klara i Göteborg och pluggar media- och kommunikationsvetenskap på universitetet. Även Nils studerar, hans fokus är teknisk fysik – i San Diego, södra Kalifornien. Men avståndet på ungefär 9 000 kilometer fågelvägen, cirka 14 timmars flygtur med mellanlandning och nio timmars tidsskillnad hindrar inte Klara och Nils från att vara tillsammans.

”När han går och lägger sig, då vaknar jag. När han stiger upp är det eftermiddag här.”

– När han går och lägger sig, då vaknar jag. När han stiger upp är det eftermiddag här. Från och med då till jag somnar pratar vi till och från, säger Klara.

Bodde några veckor ihop

De träffade för ungefär sex år sedan, de två familjerna hade lantställen på samma ö på västkusten. Först var de bara vänner, det var inte förrän flera år senare som Nils och Klara började dejta.
– Då pluggade jag i Santa Barbara, USA. Nils åkte runt i landet för att leta skolor som intresserade honom och vi möttes. Det var i mars 2017, säger Klara och fortsätter:
– När sommaren kom åkte jag tillbaka till Sverige. Då blev vi tillsammans och vi hade några veckor ihop innan han flyttade till San Diego.

Vardag på distans

Att bo på samma plats är alltså ingenting som de är vana vid, vardagen är på distans.
– Nils planerade att flytta från Sverige innan vi bestämde att vi skulle vara tillsammans. Det var självklart nervöst och osäkert i början, men vi visste att vi ville vara ihop så vi tog det därifrån.
– Ingen av oss hade haft ett distansförhållande innan. Vi testade oss fram. En sak som hjälper mycket är att alltid veta när vi ska ses nästa gång, det bokar vi in innan vi skiljs åt. Jag har alltid något att längta till.

”Ingen av oss hade haft ett distansförhållande innan, vi testade oss fram.”

Har långa konversationer

Klara och Nils ses som mest var sjunde vecka, men det går aldrig längre än tolv veckor mellan mötena. De turas om att göra resan över Atlanten, men de ses oftare i Sverige.
– Vi har hittat vårt schema. Vi ses på julen och våren, sen har vi hela sommaren tillsammans. Det är väldigt fint, då får vi en vardag nära varandra.
Veckorna på distans är självklart fyllda av saknad. Men Klara menar att de har hittat ett sätt som får det att fungera för dem.
– Vi pratar mycket och har långa konversationer. Jag är involverad i hans vardag, och han i min. Vi delar med oss av detaljer. Vi lever två helt olika liv, vilket gör att vi har mycket att prata om.
– Det blir mycket Facetime, det spelar stor roll att få se varandra. Det blir mer personligt så. Det är ju det närmaste man kan komma.

”Vi försöker hålla meddelandena så korta som möjligt, för att undvika missuppfattningar”

Planerar för framtiden

När Klara spekulerar i hur de skulle ha det utan uppkoppling, då ser hon självklart uppenbara svårigheter. Närheten, den dagliga kontakten och de långa konversationerna som är några av grundstenarna i deras relation skulle fattas. För att undvika onödiga missförstånd väljer Klara och Nils nämligen att inte skriva för mycket.
– Vi försöker hålla meddelandena så tydliga och korta som möjligt, för att undvika missuppfattningar. Vi skriver mest för att planera när vi ska prata nästa gång. Hon fortsätter:
– Om det skulle finnas en fördel med ett distansförhållande är det att man får en annan typ av relation. Man struntar i småtjafset och ser på helheten istället. I andra förhållanden planerar man för veckan, vi pratar om framtiden. Vi tar större beslut. Vi är klara med studierna samtidigt, det långsiktiga målet är att vara tillsammans – utan distans.